| Föregående ämne :: Nästa ämne |
| Författare |
Meddelande |
whackipedia Site Admin
Registreringsdatum: 27 november 2009 Inlägg: 20
|
Postat: 2010-12-14 01:16:34 Rubrik: Whackipedisk deckare - dvs en "Whackare" |
|
|
Whackipedia anger:
1. Hur framsidan/omslaget ser ut (exklusive titel)
2. Hur många kapitel boken skall bestå av: 42
3. Vilken genre boken är: "Whackare" (Whackipedisk deckare)
NU kör vi - Skriv ! 
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-14 01:51:58 Rubrik: |
|
|
KAPITEL 1
-"Have ya´ ever heard a Glock go click like a camera!?!"
9 mm-kulan ven förbi hennes buk så nära att det kändes som om hela magen vände sig ut och in.
- Vem fan använder sig av hiphop terminologi på engelska här på Österlen, var tanken som slog henne innan hon kände hur hennes stulna pistol reflexmässigt hamnade på plats i hennes vänsta hand.
Hon hade fått höra att det var unikt att vara vänsterhandsskytt - hon hoppades att det nu skulle vara så pass unikt att personen - vem det än var som sköt mot henne - inte skulle kunna räkna ut hennes rörelsemönster. Första kulan mot henne hade missat.
- Det kan vara min första och sista chans att klara mig ur den här skiten, tänkte hon.
Återigen undrade hon vem i helvete det var som sköt mot henne och varför. Svetten lackade. Andhämtningen var panikartad. Klockan 4 på eftermiddagen i början på augusti på konstutflykt i Skåne... Hon fattade ingenting...
Hon såg en snabb rörelse bakom stafliet i det mörka rummet och kramade av 2 skott åt det hållet. Utflyktsguiden och en grånad tant från Ytterhogdal segnade ner där borta. De hann inte förstå någonting innan deras liv rann ur dem. INgen av dem hade inte hört vad som föregick hennes skottlossning - hotet och kulan - hade de inte hört (!).... Det hade förresten ingen...
Rösten, och kulan som passerade hennes mage hade bara uppfatats av henne... för det hade inte hänt. Hon förstod det i samma veva som hon återigen hade mördat två oskyldiga människor.
- Jävlar! Dess jävla piller! Dessa jävla röster! Fitta!
Hon förstod att hon återigen skulle behöva dra på flykt...
- Om jag iallafall dödade någon jag hade anleding att döda någongång. Helvete!, tänkte hon, samtidigt som hon slet åt sig en palett där inne i atteljen. Penslar fanns det gott om. Så hon målade snabbt en liten blomma på sin pistol, lämnade den på ett bord. Med några snabba haffsiga penseldrag skrev hon:
"Tjena! Skatan flyger igen - puss!"
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-14 20:29:33 Rubrik: |
|
|
KAPITEL 2
-Jaha, sade konstapel Dupont vid närpolisen i Osby. Sedan somnade han om redan före det att han lagt på luren efter det hastigt inkomna tipset.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-15 09:28:45 Rubrik: |
|
|
KAPITEL 3
Klockan på nattygsbordet visade 02:32, när Tord Yvel flög upp som ett skott ur sängen. Det hade ringt på jobbmobilen, och med tanke på tidpunkten kanske det var ett riktigt scoop på gång.
"Hallå!" ropade han exalterat i luren.
En kvinnoröst omväxlingsvis viskade och muttrade fram ett hett tips. Yvel blev högröd i ansiktet. Om han skötte det här rätt, kunde det vara hans väg från Österlen-Nytt till någon av de stora nyhetsredaktionerna i huvudstaden.
Just när han hade en intrikat fråga på tungan, bröts samtalet. Yvel blev, för ett ögonblick, stående med fånigt stirrande blick. Inom ett par sekunder bröts dock handlingsförlamningen. Han kastade på sig den bruna kostymen och krönte sin uppenbarelse med en svart basker. När han sprang ut ur lägenheten, funderade han över vad det var för jävla konstutflykt som ägde rum mitt i natten.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-15 12:44:18 Rubrik: |
|
|
Dupont vaknade till vid skrivbordet igen mitt i natten och undrade om han hade drömt att någon hade ringt in ett tips till hans station. Något sådant hade aldrig hänt förut. Troligen hade det inte hänt nu heller. Han hade väl drömt. Något som återigen hade hänt däremot var att han inte hade vaknat efter sin traditionella tupplur han brukade unna sig efter lunch varje dag, sittandes vid skrivbordet. Han hade soom regel att försöka skaka liv i sig själv före eftermiddagsfikat. Men idag...eller igår var det ju nu, så hade han misslyckats med att ska liv i sig själv. Tipstelefonsamtalet , om det var på riktigt, kunde därmed ha kommit till stationen när som helst mellan 11:30 igår och nu, dvs klockan 04:33.
- Ähhh, jag skiter i det. Det händer aldrig något här ändå. Jag kommer inte ihåg ett ord av vad som sades i samtalet. Dupont släppte ur sig lite gaser mot stolens skinnimitation och rättade till sittställningen och blundade åter. Vad fanns det för anledning att åka hem nu. Han skulle ju ändå vara i tjänst igen om några timmar. Bättre att fylla i en rejäl mängd OB-timmar i arbetstidsuppföljningen på nätverket. Det blir nog några hundralappar, tänkte han. Räcker säkert till en flaska eller två.
På golvet i atteljen låg de två kropparna kvar i en sammanflyten pöl av allt mer stelnat blod. Gulden och den enda andra deltagaren på konstvandringen utöver "Skatan" skulle normal troligen inte saknas ännu på länge. Men Yvel var på väg.
I bilen funderade Tord över vem som ringt honom.. och varför. Det var ju inte så att han var spjutspetsjournalisten i Skåne. Hans tidning var ju inte heller mer spridd än en upplaga på drygt 1000-exemplar. Var tipset fejk?
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-15 23:25:23 Rubrik: |
|
|
"SIMRISHAMN 13" hann hon se att det stod på skylten.
-Undrar varför de inte är efter mig? Jag hade hunnit att köra till Ukraina tur och retur innan de hinner ta mig om de ska hålla sådant här tempo i sin utredning... om inte den där Östersjön hade varit i vägen förståss. Ähhh, jag drar till Simrishamn först och främst. Den trimmade, smaragdlackade Honda 750 cc goldwing hon satt grensle över gick som ett skott.
- Dom måste väl fatta att skatan flyger igen! Det är inte att leka med! Jag har ju ringt både prssen och snuten. Nu är nästa drag deras!
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-17 10:06:00 Rubrik: |
|
|
Yvels Saab 99 från 1983 gjorde, med lite god vilja, 110 knyck i utförsbackarna. Eftersom det inte direkt drällde av backar i den här delen av landet, skrek den brandgula faran sig fram i knappt 100 km i timmen.
"Hmmm, borde kanske be nå'n kolla på fläktremmen" tänkte Yvel, och tog in på avfarten mot Baskemölla. Eftersom han sedan en tid bodde väster om Järrestad, hade han bestämt sig att ta vägen via Gladsax. Om han gjort ett annat vägval, hade han sannolikt mött en ung kvinna på en Honda.
Till tonerna av Miuzi Weighs a Ton på bilbandspelaren, styrde Yvel förbi Gudrun Schymans hem. Det lyste i sovrummet.
"Hehe, Eurenius är nog på besök. Kanske borde skriva nå't om det också" for tankarna genom Yvels överhettade hjärna.
Tio minuter senare svängde Yvel in framför Tjörnedalagården i Baskemölla. Det var häpnadsväckande mörkt överallt. Han plockade ned penna, anteckningsblock och kamera i en axelväska. Sedan kände han efter om Lugern var på plats i axelhölstret. Det var den. Han var redo.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-17 15:20:14 Rubrik: |
|
|
KAPITEL 4
I Schymanska palatset pågick plansmidning för fullt
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-18 01:36:15 Rubrik: |
|
|
Eurenius tänkte en sista gång på den förlorade pistolen under efterrätten.
- Mycket konstigt att en pistol bara kan försvinna. När hade jag den senast? Jag vet att jag hade den i tisdags morse vid preskonferensen, men sen dess har jag ingen aning. Kan någon ha tagit den? Det spelar i och för sig ingen roll, den kan inte knytas till mig. Någon licens har jag ju ändå inte. Men det är skumt och det känns otryggt att inte ha den. Speciellt nu , i det här skedet. Det vore lite förargligt om den ligger kvar på handfatet på bygdegårdens toalett, men varför skulle jag ha glömt den. Jag bär den ju alltid...
Han satte i sig några fler skedar chokladpudding och släppte sedan tankarna på Lugern.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-22 00:20:58 Rubrik: |
|
|
Yvel var nöjd med sitt förvärv av pistol. Han var långt från den enda landsortsjournalisten som var ständigt beväpnad i Österlen. Dessa nya tider krävde vissa åtgärder.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-22 18:49:06 Rubrik: |
|
|
Dupont kliade sig i skrevet, och tog fram ytterligare en munk ur skrivbordslådan.
"Inte är det som bacon, ägg och pannkakor, men bättre än ingen frukost alls", tänkte han.
Dupont hörde till de skåningar, som högaktade Edvard Persson och särskilt dennes förkärlek för mat, brännvin och annat livets goda.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-22 18:56:10 Rubrik: |
|
|
Det var inte alls ovanligt att konstutflykter, av allehanda slag, gjorde ett stopp vid Tjörnedalagården. Det märkliga var tidpunkten...
Yvel närmade sig huvudingången, och kom på sig med att fundera över varför polisen inte var på plats. Innan han tänkt klart tanken, hade han svaret klart för sig.
"Det är väl Dupont som har jouren, den feta och lata polisadjävulen".
Yvel var bara fyra steg från Tjörnedalagårdens entré, när han spratt till.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2010-12-29 10:17:00 Rubrik: |
|
|
KAPITEL 5
Bågen skar innan hon kom ner till stranden.
-Pissmekaniker i Skåne, tänkte hon halvhögt. Det här landskapet har allt man inte önskar sig. Sjöbo, pissmekaniker dålig konst och äcklig mat. Skit att jag inte hann ta mig till blekinge innan bågen skar. Nu måste jag tjåla en bil
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-01-06 11:42:23 Rubrik: |
|
|
Innan Yvel passerat utom synhåll för Schymanska palatset började plötsligt ett ymnigt snöfall.
- Vafan , det är ju inte vinter eller Norrland! Skrek han på hjärtskärande skånska i bilkupén. Han tog fram sin pennvässare för att vässa pennan bakom örat, efter att ha tagit ned den från örat. Pennan behövde vässas om han skulle kunna skriva med den. Han behövde kunna skriva med den nu. Snöfallet månste dokumenteras.
Men innan han visste ordet av slutade den hastiga snöbyn. Bakom honom låg vitt på marken. Han bröt i backen på kärran och tog sig bakåt.
- Varför smälter inte skiten. Tänkte han. Stannade bilen och klev ur. Doften var inte bekant, för den fanns inte - däremot smaken! Detta kände han igen alltför väl. Suget uppstod igen blixtsnabbt och han lade sig ner på grusvägen med näsan uppspärrad och drog in.
- Ahhh gud finns!
Det var kokain som snöat ytterst lokalt där ute på Österlen. Yvels tidigare tre decenier av bruk av substansen gjorde sig omedelbart ihågkommet. Nu dröjde det inte länge innan han var fast igen. Denna gång kanske för alltid!
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-01-06 11:47:39 Rubrik: |
|
|
Medan han låg där på grusvägen och flämtade tänkte han på det som hände vid Tjörnedalagårdens entré. Han hade ryckt till och fått en känsla, identifierbar som något mellanting mellan rädsla, vanvett och begär. Han hade då valt att vända på klacken fast han var så nära målet. Han satte sig i bilen och puttrade tillbaka mot redaktionen för att sätta sig och fejka ett reportage från den förmodade mordplatsen.
Men...utanför Schymanskapalatset hade alltså guds snö funnit honom. Han kände nu kraften och livsglädjen tillfälligt återvända och han skrapade ihop några hekto koks i en gammal motoroljaflaska som han skar av på mitten. Därefter hoppade han åter in i bilen och körde mot Tjörnedalagården...igen!
Den här gången skulle han gå in - oavsett vad känslorna sade. Men han hade inte räknat med allt som skulle komma att hända!
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-01-08 23:01:29 Rubrik: |
|
|
KAPITEL 6
- Neeeeeeeeeeeeeeeej, skrek Dupont och somnade om.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-01-13 01:06:06 Rubrik: |
|
|
- Jaaaaaaaaaaaaaa, skrek Yvel och tänkte på Edvard Persson
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-01-15 13:02:30 Rubrik: |
|
|
Mötet i Schymanska palatset avslutades lika långdraget som det startats 7 timmar tidigare. Det var knappt det hann starta innan avslutet behövde påbörjas. Eurenius hade verkat frånvarande. Han kände det själv. Hans tankar gick till den försvunna pistolen.
- Fan, det finns DNA från bra många i min närhet på den pistolen. Jag har ju haft med den på ett par film-jobb också. Ähhh, den dyker väl upp.
Mötet hade kommit fram till att en bra inledande skenmanöver skulle vara att Gudrun skulle avsäga sig sin partiledarposition så snart som möjligt. Då skulle fokus hmna på just den tilldragelsen. Det skulle vara bra för "kommiten".
Kommitens medlemmar skingrades från matbordet alla klev ut i den Skånska högvärmen och satte sig bakom rattar och styren... Alla utom Carl, som beställde sin privatchaufför i helikopter och påbörjade flygningen mot Lundin oils styrelsemöte i Rågervik eller Paldiski några mil utanför Tallin. Som av en händelse låg där under Sovjettiden en ubåtsbas och ubåtskrigsskola för atomubåtspersonal. På skolan fanns två kärnreaktorer. Carl hade naturligtvis varit där många gånger under de senaste 35-årens dubbelspel. Likaså hade Gudrun och Eurenius.
I samma veva som rotorbladen hostade igång luftfärden smålog Carl när han tänkte på de lustfyllda äventyren de tre hade haft under den fejkade filminspelningen av "Lilja Forever" i just Rågersvik.
- För bövelen, den filmen blev ju helt okej - med tanke på att allt bara var en täckmantel. Undrar om den inte var med på filmjournalen till och med.... Helt fantastiskt. Han gosade in sig i cockpit, drog en spliff och somnade in , samtidigt som de passerade en omkullvält och söndersparkad Honda på landsvägen där under helikoptern.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-03-07 22:14:44 Rubrik: |
|
|
KAPTITEL 7
- Pang, du är död! ,skrek en mörkklädd man på andra sidan Skåne i Jonstorp, Höganäs.
Ända sedan Edvard Perssons död den 19 september 1957 hade han av sin far förberetts på denna dag. Själv hade han bara varit 6 år i september -57. Nu var hans far bortgången, men hatet som planterats fanns kvar hos sonen istället.
Den gamla huskvarna älgstudsaren från 1950-talet hade återigen släkt ett människoliv.
Omsorgsfullt och med vördnad klädde han av sig den mörka uppsättningen kläder som Edvard Persson hade burit under inspelningen av filmen Stinsen på Lyckås 1943. Han packade varje plagg för sig i egen plastpåse, därefter ner i kofferten vilken skymtat som rekvisita i Augustas lilla felsteg, den odödliga filmklassikern från 1933 . Kofferten lastade han sedan in i bagaget i sin oxblodsfärgade Hyndai Santa Fe. Satdsjeepen körde han sedan fram och tillbaks över den skjutna kroppen ett tjugotal gånger. Hatet tvingade honom därefter att stanna bilen, kliva ur och gå ut och skalla liket. Sedan tog han en hastig klunk från fickpluntan, satte sig i förarsätet, startade bilen och körde mot Höganäs centrum för att ringa ett samtal till Österlen.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-03-07 22:24:18 Rubrik: |
|
|
- Jaaaaaaaaaaaaaa, skrek Dupont och somnade om.
- Neeeeeeeeeeeeej, skrek Yvel och tänkte på Edvard Persson
Samma sekund vaknade Carl hastigt till i helikoptern som närmade sig Paldiski. Han käde en kittlande obehags känsla snurra i kroppen, men somnade om i ruset.
Yvel blödde nu ohejdbart ur näsans samtliga blodkärl.
Efter två misslyckade tjuvkopplinagar hade hon nu fått tag på ett åk. Det var inget under av hästkrafter, men det hade varit lätt att övertala den gamle föraren, en gubbe på dryga 80 år, att lägga sig ner på mage och lämna ifrån sig bilnycklarna till sin Nissan Micra för att undgå ett 9 mm hål i pannan med tillhörande krater i bakhuvudet.
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
Gäst
|
Postat: 2011-07-21 11:27:20 Rubrik: |
|
|
Carl Bildt flämtade till ljudligt när han sakta kramade ur den sista mansnektaren ur sitt organ öven en bild av Britney Spears, vilken publicerats i den tidning han lagt på handfatet.
-"Jahapp!", sa han utan skårrande "R" , ljudligt för sig själv innan han tvagade sig. Därefter fortsatte han monologen högt: - "Dags att skrida till verket, nu är det fanimej slutlekt!"
|
|
| Till överst på sidan |
|
 |
|